Från min synvinkel

Har ni tänkt på att killar är som djur,  och då menar jag verkligen som djur, när dom spelar spel?
Igår förmiddag fick jag bevittna när tre av mina klasskamrater som råkade vara killar satt och spelade finns i sjön, jag hara alltid sett finns i sjön som en relativ lungt spel som man kan spela mitt i natten utan att nån vaknar men ack så fel jag hade. Jag och ett par av mina goda vänner satt vid ett bord i skolan cafe när dom tre musketörerna kom in och satte sig vid bordet bredvid, allt började väldigt oskyldigt och harmoniskt och jag kom på mig själv med att tänka "va söta dom är" när dom satt där och spelade. Men plötsligt blev spelet lite för allvarligt och man hörde saker som "JÄVLA SKIT", "DET VA MIN TUR JUH DIN FUSKARE!" och "VAFAN GÖR DU JAG SA FINNS I SJÖN" och som om det inte var illa nog började dom slänga sin kort på varandra av ilska och vid det här laget var dom inte lika söta längre utan jag satt mest och skrattade över hur dom kan bry sig så mkt över ett spel som är så otroligt svårt att ta på allvar som finns i sjön. Jag kan medge att jag kan bli smått galen när jag spelar ett spel men jag tror faktiskt inte att jag blir så upprörd, någonsin.
#&%"